vildfagel

En vecka på kollektivet har gått. Mitt rum är iordining och jag trivs fortfarande. Känner mig grymt hemma i den här lilla hålan. Veckan har gått asbra. Jag kan inte säga att det varit lätt alltid, jag visste att det skulle vara svårt redan innan jag tog beslutet att komma hit. Att våga släppa in folk, berätta om mig och mitt liv. Klart det är svårt, men livet är inte alltid lätt. För hur skulle det vara då? Om allt var en dans på rosor, vad skulle man uppskatta då. Livet är svårt och jobbigt just för att man ska uppskatta dem små underbara stunder man får. Va äre annars värt att vara lycklig om man aldrig vart ledsen. Hursom. I fredags kollade hela kollektivet på film, Tillsammans vart det. Smög ut i mitten av filmen och satte mig med ljus och ritblock ute på min och cornelias (balkong) ett asfint tak vi har nedanför ena fönstret. Släckte ljuset och upptäckte stjärnhimlen. Satt där kanske en timme innan Cornelia gjorde mig sällskap. Vacker kväll! Igår var det städdag, alla städade hela huset. Asfint vart det. Sen drog jag ihop ett gäng och drog på dub i Gävle. Fan va kul jag hade, sjukt värd kväll!

Idag har jag sovit ut och vart på loppis och fyndat fått fika och pratat om livet.

Jag trorfan jag känner små stunder av lycka här, jag har hamlat rätt i livet och jag behöver inte dig vid min sida för att känna så. Men jag kan inte lova att jag inte önskar mig lite kärlek när jag ser en fallande stjärna. Nu ska jag ta en välbehövd dusch, först ska jag sno en cigg av Ellie. Pyssla lite och sy blir det nog sen.