Lite halv i hjärtat
Jag har efter min mardöm kommit underfund med en liten sak. Jag saknar mina bästa kompisar. Dom som jag alltid kan vara galen med, göra vadsomhellst med och skratta timmar i streck med. Det är tre personer som får mig att må så bra. Dom två jag saknar just nu bor alltför många mil härifrån. Den ena lämnade jag den andre lämnade mig. Den tredje har jag här. Min andra hälft. Men jag är inte hel, för dom två andra fjärdedelarna är inte här. Gud vad jag saknar att bara kunna ringa och vara i timmar, bara prata, bara vara. Men dom är bäst i hela världen fastän nästan halva landet skiljer oss åt. För vi har ju telefon och jag vet vilken timme det än är på dygnet kan jag ringa, även fast det inte räcker till ibland. Vad jag försöker säga är att det är lite ensamt här utan er och jag saknar er något otroligt ibland.
Kommentarer
Trackback
