vildfagel

vi kryper ihop, i varsin del av rummet men ändå i en klump

gömmer oss från livets misär

duckar, hoppar

slänger oss på marken

höjer upp skölden

sänker den, ger upp

ibland orkar man inte med det man borde orka, det man i vanliga fall skulle göra utan att blinka, sånt som går på auto, ibland går det inte, vad ska man göra, ibland vill man bara gå ut i skogen och skrika, kasta sönder koppar, i hopp att någon kanske hör, kanske vill komma och kidnappa en, rädda en, ibland vill man bara bygga ett hål i sängen, krypa ner där, gömma sig, ducka för livet, all denna misär och vi bryr oss om vi har råd med en öl eller inte, en utekväll med polarna, om dendär tjejen i baren flörtar eller inte, så mycket misär och allt vi orkar bry oss om är det här.