It´s really over now
Det slog mig nu, ikväll. Ett knutnävslag i magen. Pil genom hjärtat. Kniv i ryggen. Det är slut, på riktigt. Aldrig mer vi. Jag kände mig tom, instängd. Så jag gick och gick och satt. Allt vi hade, för vad? Skulle det verkligen sluta såhär illa. Som om allt vi någonsin delat inte betytt någonting alls. Bortblåst. Allt förgäves. Det kanske var mitt fel, jag skulle aldrig släppt dig in, tillåtit dig att såra mig så. Jag skulle vetat bättre. Men ändå så vet jag att jag inte kan ta någonting tillbaka det var inte mitt fel.
Ikvälll skrek jag. Verkligen från tårna. Skrek fula ord och hat. Ut till ingen. Mitt i ingenstans. För ingens öron att höra. Jag skrek för allt jag var värd och allt jag vill säga dig.
Det är borta nu och du kommer aldrig få höra det.
Jag ska fortsätta framåt. Fortsätta erövra manskropp efter manskropp och låta dem erövra mig. Tills du inte längre finns på min hud. Tills du inte längre finns i mitt liv, i mitt huvud. För det är så jag gör. Det är så jag är. Det är så jag går vidare.
EN DAG I TAGET
IT ONLY MAKES IT EASIER
Kommentarer
Trackback
