.

I DONT WANT REALITY ANYMORE

Det är illa, det är alltid illa

Lyssnar på samma låt, känner tomheten. Känns tomt.
Det är dumt och det gör ont.
Alltför ont.

nothing

En grund, en botten. Gräver bland spillrorna. Minnesbilder snurrar runt. Hur det såg ut, värmen från spisen, hur det kändes. Kärleken som surrade runt för så länge sedan. Lukten av brand. Svarta fingrar som letar. Vad letar vi efter? Lönslösa rop på katter. Vinden som blåser runt i askan. Känslan när solens strålar slår i ansiktet, vårsolen på altan. Sommardagar med grillning och skratt. Borta. Att det varit ett hem, mitt hem. Vad letar vi efter?


dagens till världen


grunden

Nu har jag sett det. Det som brukade vara hennes hus. Grunden och spillrorna och alla minnen är kvar. Vi letade katter och jag letade minnen. Saker bland bråtet som kanske kunde räddas. En sten från antiparos, ett par glasögonbågar i stål. Ingen katt. Hjärtevärk och maggont. Detdär är vårt snart, mitt och brors. Vad vi nu ska med det till. Allt känns så jävla värdelöst.

jag borde, jag borde inte

Jag borde packa en liten väska, jag borde borsta tänderna och sova, jag borde sluta sitta här och göra absolut ingenting, jag borde inte tänka på detdär, eller sådär. Jag borde äta mera, jag borde sova bättre, jag borde dricka mer vatten, jag borde inte dricka så mycket coca cola, jag borde sluta tänka på detdära. Jag borde röra på mig mera, jag borde inte göra såhär och sluta tänka på detdär.
Jag borde sova.

consequence

Nu har ja vart i Sverige mer än en vecka och om jag längtar tillbaka! Visst har det hänt fina saker sen jag kom hem, men fuck detdär är mitt hem. Kan knappt bärga mig, vill söka universitet nu, jobba i norge och dra imorgon. Men skolan först då. Idag har jag hjälp brorsan att storstäda hans svinstia. Nu är det så rent att man kan äta från golven, så det är precis vad vi tänker göra! Kycklinglår och potäter. Imorrn ska jag ut till Färnebo och va med klassen till söndag, sen vet ja inte vart ja tar vägen. Trots allt rullar livet sakta men säkert på med mardömmar, tappade kilon och sömnlösa nätter, jag är glad att jag har min dröm, mitt mål att sträva mot.

runaway

Du borde, du kanske ska, gråt, prata med nån, var inte själv, du är stark du fixar det. Men om jag inte kan? Om jag inte orkar. Om jag vill att någon annan ska orka åt mig? Om jag vill att någon annan ska gråta mina tårar, så jag slipper. Vad tar jag mig till då? Vem kan bära min sorg, gömma mig från allt. Vem kan få mig att glömma, om så ändå för en sekund. Vem kan fly med mig, ta mig så långt så allt detta inte längre betyder någonting alls längre?
Vem?

FRID

Det är som en film, som om det inte är mitt liv. Mamma är borta nu, verkligen borta. På riktigt. Inte bara i dimman från alkoholen, från oss, från allt , från livet. Huset tog hon med sig. Våra hjärtan med.  I förrigår var jag i kapstaden nu är jag tillbaka i sverige. Jag vet att hon har det bättre.
Så mamma må du vila i frid, älskar dig av hela mitt hjärta.
Det är allt jag orkar med just nu.

RSS 2.0