Silent
Jag hade kunnat sprungit tusen mil, men nöjde mig med en halv.
Du vet där våra bokstäver stod i träet. Dem vi ristade in i vintras. Hoppet om evig kärlek.
Det är borta nu.
Jag suddade ut dem. Det var inte mer än rätt.
Jag vet att jag inte kommer få någon sömn inatt
och så fort solen går upp springer jag nog där igen i skogen
för allt jag är värd. Men jag ska försöka iallafall.
EN DAG I TAGET
Kommentarer
Trackback
