vildfagel

Har tänkt en smula, var ute och prommade mellan tvätten. Jag är kanske inte precis där jag vill vara i livet just nu, jävligt ledsen emellanåt, arbetslös och bostadslös. Men fan jag har det inte så jävligt ändå. Idag sa min kära vän att hon tänkt på mig för en natt sedan, att jag är jävla stark och hon förstod inte hur jag orkar med allt. Det var fint sagt, det värmde om hjärtat. Men jag vet inte heller hur jag orkar med allt ibland, det är bara fortsätta gå sa jag. Och det är typ det man gör. Det är jobbigt, det gör ont och ja man blir jävligt ledsen ibland, men det är bara knalla på i hopp om att någon jävla dag lär det ju bli bättre. Lättare att sova på nätterna, lättare att andas, lättare att leva. Och mitt liv som det ser ut just nu är helt jävla okej, jag har grymt fina vänner som jag vet ställer upp till 100%, världens bästa familj och världens underbaraste kille och hans familj. Jag vet att det finns sjukt många människor därute som inte har en endaste person, visst det är jobbigt ibland men jag har det fint ändå.