vildfagel

Jag måste gå och lägga mig, det har varit en lång dag men ändå kort dag. Ska gå ut, duschar, sminkar sig, tar på sig kläder kommer på att jag är alldeles för trött, avbokar, går ut med hunden rödögd efter bortskruppandet av maskaran, sitter och läser i stort sätt vartenda inlägg i denna blogg, inser ett å annat, skriver lite och skriver lite till. Klockan är bara såhär 01.00 på lördagsnatten, men med mitt kämpande om att få tillbaka min dygnsrytm och kunna sova på nätterna så är det sent. Stackars Leowalden ligger och gnyr otåligt här breve han kan ju inte sova om ja inte sover, stackars vakthund. Så om inte för min egen skull så för Leos skull tänker jag bädda ner mig i soffan och kolla på värdelös serie i hopp om att få fånga lite ljuv sömn. Nytt beslut har presis poppat upp i skallen dessutom, som jag såklart lär dela med mig av, jag måste fan bli mer positiv, okej jag mår skit jag kommer må skit, det är inte hela världen jag har mått skit så jävla många gånger förr och det har gått över, jag kommer lyckas må bra i framtiden även den här gången. Som en, en gång sa till mig så är det här ju faktiskt den största smärtan jag någonsin kommer att känna i livet, det kommer altså aldrig mer göra såhär ont. Jag kommer omöjligen att kunna förlora min föräldrar en gång till. Det känns konstigt att tänka så, men lugnande att det faktiskt är så jävla sant. Så nu ska jag försöka byta ut snyfttexterna(jag lovar dom kommer fortfarande dyka upp, med mörka tankar och konstiga formuleringar) men det kommer mer positivt. Om inte för er skull (ni två st som läser min blogg) men för mig, för det är för mig jag ventilerar här på bloggen. Så till mig själv, Sanna ditt liv ser ut som det gör, gör som du är så bra på och gör det bästa av situationen, se det roliga i det, uppskatta allt bra, allt fint, se det ironiska i det och skratta olyckan rakt i ansiktet för den, som du vet så väl, förtjänar inte att du mår dåligt.
Vad ska man göra när livet man ska leva är så kort, jadu man ska fucking leva!