vildfagel

Ny luft i mina lungor

Det känns som om jag kan andas igen, jag minns, jag minns allt nu. Fina, vackra mamma. Jag kommer ihåg hela dig, inte allt ont. På nätterna är det som om det spelas en film i min hjärna, en film om dig, vårt hus, antiparos, vårt liv. Det känns bra, det känns bättre nu. Allt är inte grått längre, jag börjar se färger. Känna hopp, hopp om en fin framtid. Jag minns känslan av ditt mysiga hår när man kramar dig, din lukt, ditt skratt, dina fina fötter, ditt leende, din livsgnista, ditt underbara sätt att uppfostra mig och min bror på, hela dig, allt fint. Jag saknar din mat, recepten flyger genom huvudet om nätterna, tillsammans med ditt skratt, dofterna i huset och all musik. Det gör ont att jag aldrig kommer få se dig igen, äta din mat, skratta med dig, se dig le, krama dig eller höra dig säga jag älskar dig. Men på något sett känns det ändå okej, för du gav mig så mycket och jag kommer ihåg allt nu.

Som om dimman lättnat.

vad fint du skriver sanna. ryser.

Tack fina frida! : )

fina du