grunden

Nu har jag sett det. Det som brukade vara hennes hus. Grunden och spillrorna och alla minnen är kvar. Vi letade katter och jag letade minnen. Saker bland bråtet som kanske kunde räddas. En sten från antiparos, ett par glasögonbågar i stål. Ingen katt. Hjärtevärk och maggont. Detdär är vårt snart, mitt och brors. Vad vi nu ska med det till. Allt känns så jävla värdelöst.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0